-

du är som ett gammalt skämt.

November och höstmörker. Rått och kallt. Allt är så förbannat jävla klyschigt hela tiden. Irriterar mig på småsaker. Stör mig bara på vissa personer.

Lever livet på sparlåga. Men spara på livet? Det kan man ju inte göra. Varje dag måste vara meningsfull. Livet är för kort och måste levas fullt ut hela tiden. Men det betyder inte längre att man måste vara tonårsfull och göra impulsiva saker och leva crazy nighs som förr i tiden. Ändå vill jag uppleva det ruset, dansa på ett biljardbord; släppa alla hämningar och slippa oroa mig av konsekvenserna för mina handlingar.

Tänk vad skönt det vore ändå.

2010-11-10 @ 19:53:52 permalink mina tankar. dina tankar (1) trackbacks ()

och jag älskar mitt meningslösa liv; hur e ditt liv??

Fy fan. Sjukt jäkla opepp just nu. Och ändå har jag varit inne i stan en sväng efter jobbet och fikat med Hanna och Miranda. Vi har dessutom spatserat en tur runt på Åhléns, luktat på parfym och provat ut vantar. Jag har till och med spenderat lite pengar. Jag vet. Det är sjukt, en väldigt vanlig åkomma i vårt materialistiska samhälle, men jag brukar faktiskt alltid må lite, lite bättre om jag får spendera pengar. I alla fall just för stunden. Nu har jag mest ångest över att det är drygt många dagar kvar till lön, att jag inte kan få alla de saker jag verkligen har idiot grymma cravings efter; för självklart skulle jag må lite bättre, bli ännu lite mera awesome än vad jag redan är och självklart en hel del mycket mera lycklig om jag bara hade allt det där jag just nu bara drömmer om och önskar att få...

2010-10-14 @ 20:31:36 permalink mina tankar. dina tankar (1) trackbacks ()

du e som jag å de e inte bra, men vi kommer alldeles säkert ha; en rolig resa i rasande takt rakt ner..

I bröstet där hoppet bor var det tomt

Länge, länge flera år

Pilla upp sår, lät inget läka

Höll mig smal genom att inte äta

Länge, länge, flera år

Försvunna dar och eviga nätter

Vätskeersättning och värktabletter var allt man behövde

Sen kom Du

Jag är trött på att vara rädd för hösten. Blir irriterad över att själva tanken på november månad framkallar ett styng av ångest i mig. Hösten har väll aldrig handlat om att leva. Men att överleva. Höstmörker, krav från skola och jobb, ren och skär prestations ångest. Svek från de man en gång kallade nära vänner, desperata försök att rädda ruttna förhållanden; lappa limma laga.

Därför vill jag att Du tar min hand och håller den så kan vi båda falla som löv fast hårt; och marken kommer säkert att vara isande kall men då gör det inget för då har vi ändå varandra som sällskap och allt blir ju lite mera fint när man inte är ensam, då kan man andas utan att det gör ont och så blir det sån där imma i luften för att våran andedräkt är varm; men då vet vi i alla fall att vi lever just den dagen.

2010-10-13 @ 21:46:02 permalink mina tankar. dina tankar (2) trackbacks ()

du går ner tryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst..

På en sekund kan hela världen frysa till is. På en jävla sekund kan man gå från att vara cp-lycklig till att nästan dö lite av ångest. För en sekund sen föll löven och det blev höst. Inte bara utanför mitt fönster; men överallt. I hjärtat på somliga. På mig. Det kanske blir vinter tidigt i år. Det är nog bättre om sommaren fryser till is tidigt; annars kanske man låter dörrar stå öppna så att det blir dragit. Man blir ju så lätt sjuk då..

2010-09-28 @ 19:03:44 permalink mina tankar. dina tankar (0) trackbacks ()

hon ville bara göra gott och ändå fick hon namnet fröken svår.

Jag får en kick utav smeknamn. Det är en sådan sjuk bekräftelse när någon kallar en för ett annat namn än det man faktiskt heter. Man syns, man finns; man är någon speciell. En ”någon” utanför mängden. Det är lite narcissistiskt på ett sätt. Självuppfyllande; och helt underbart.

En av mina kunder som jag pratar med över telefon regelbundet minst två gånger i veckan har börjat kalla mig för ”Grevinnan”. Tidigare var jag livrädd för honom. Han är temperamentsfull; oberäknelig. Jag vet aldrig om han kommer att skälla på mig det första han gör för att något med hans senaste leverans varit fel eller, om han kommer att, efter han insett att det är jag som ringer; uppriktigt låta glad och fråga hur jag mår.

Killen som jobbar nere på vårat lilla ICA där de nu börjat känna igen mig och Johan och vet vilka vi är; har gett mig smeknamnet ”modellen”. På gott och ont, smeknamn är självbekräftelse som får en att må en smula bättre…

2010-09-18 @ 18:55:01 permalink mina tankar. dina tankar (0) trackbacks ()